
ett inlägg från en bortglömd ful blogg, skrivet den 8 januari i år.
"- vem?
' jag sms;ade inte?
- jo jag vet, men hade ditt nummer?
' alice, vem är du själv? eh va?
- men du kanske känner min bror?
Ja, så var det allting började på ett ungefär, i Måndags, för bara tre dagar sen. Men det känns redan som det gått flera veckor, det är konstigt ibland, hur man kan lära känna en person direkt. Eller lära känna och lära känna, snarare hur man kan känner sig så levande av bara några nedskrivna ord. Ord från en helt främmande person som man aldrig träffat. Men direkt så kändes dessa ord så obegripligt viktiga för mej och jag kunde prata med den här personen. Det kändes bara så... rätt? Jag vill lära känna dej bättre, mycket, mycket bättre! Jag vill komma närmare dej, jag vet redan att du är en underbar person och jag vill inte att det händer dej något ont. Visst känns detta som ett rätt kontsigt inlägg och en konstig text? men jag ville endå få det här sagt. Eller skrivet snarare, för du är verkligen jättefin och för mej så känns det här i alla fall som en början på något bra. En stark vänskap? (failat det låter, hu)
& den här texten är till dej Johan Gyllhamn, jag älskar dej."
Nu finns han inte mer.


